Jag är, som många vet, fruktansvärt trött utav mig. Då menar jag inte lite morgontrött utan att sova är liksom min grej. Imorse när Lilleman vaknade halx sex för mat så satt jag och tänkte. Hur vore det om jag klev upp efter att lillen har ätit? Han somnar ju som oftas om och det skulle alltså betyda egentid på morgonen. Göra mig i ordning utan att han är vaken, äta frukost, packa i ordning skötväskan för dagens äventyr, fixa vagnen. Ja, ni förstår tänket. Hur som havar, jag klev upp. Tröttaste tjejen i stan klev upp tio i sex och började göra sig i ordning. Och Gud vad skönt det var! Att strosa omkring alldeles själv. Nu sover iofs inte lillen som han brukar utan han tycka att det var dags att kliva upp klockan sju istället för klockan halv nio, nio. Men jag hann iallafall vara själv en stund och helt ärligt så saknade jag att ha en liten brevid som snackade för fulla muggar. Egentid är viktigt, men jag behöver det nog inte varje dag.