Första dagen är klar och den gick super. Två timmar per dag i två veckor väntar och det känns riktigt bra hittills. Dock har vi haft en fruktansvärd eftermiddag eller rättare sagt har. En väldigt trött kille som absolut inte vill sova och det här tär på mig. Jag är helt slut och än är det många timmar kvar på denna dag. Att inte få gå på toa i fred, att inte kunna dricka ett glas vatten ifred, att inte få äta utan att det gnälls och grinas är inte alls skoj så just nu mår jag inte helt hundra. Att försöka hålla masken och inte låta tårarna komma är jobbigt men jag får tänka att efter ruschen blir det bättre. Dock känns det väldigt långt bort nu och jag längtar efter en kväll där jag får vara bara Linnea. Förlåt för ett bittert inlägg men ibland måste man avreagera sig nånstans och lotten for här idag.