Alla tjejer har väl Smaljeans? Såna jeans man så gärna vill kunna använda igen när man gått upp i vikt. Jag har iallafall sparat två par jeans som jag hoppades på att komma i igen. Många andra jeans jag hade innan jag blev gravid hivade jag då jag aldrig trodde det var möjligt att komma i igen. Ikväll testade jag mina Miss Sixty jeans. Jag sparade dom enbart för att dom 1) var svin dyr!, 2) sjukt snygga och 3) dom satt perfekt på min dåvarande inte så stora rumpa. Jag blev väldigt förvånad när dom gick både över lår och rumpa och även gick att stänga! Nu sitter dom tyvärr inte lika snyggt som förr och överflödet mage&midja hänger liksom över kanten då dom är rätt låg. Men ändå, dom sitter där och nu ska jag med glädje använda dom, trots överflödet! :)

* Har varit och vägt och mätt luddefisen, ståtliga 79,5 cm & vågen visade 10730 gram.

* Varit på öppna

* Blivit stadsbo i två dar

* Hjälpt min farmor att packa upp i nya lägenheten

* Promenerat en jäkla massa (i stan gick jag ena dagen en runda på över milen och andra dagen 1,5 mil)

* Haft samtal med världens otrevligaste studievägledare som ett tag försöka få i mig att jag inte skulle få fortsätta mina studier just nu trots JA från skolan (idiot!!).

Och lite till som jag säkerligen glömmer.

Kan ju skriva lite om den sista punkten, för jag är fortfarande väldigt irriterad och arg över detta.

Något gick fel när jag skulle bli sjukskriven, på skolan blev det ett avbrott precis som det skulle bli men på Lär Centrum (vilket är typ skolans "chef") så har jag blivit struken från alla kurser och blivit "utskriven" från skolan trots att jag fortfarande gick kvar.

Pratade med skolan och kollade om dom kunde fixa det på ett smidigt sätt men tyvärr var det JAG som var tvungen att fixa Lär Centrums fel.

Gick till Lär Centrum och berätta som det var och vart felet låg. Och att jag nu vill börja inom väldig snar framtid och att jag fått JA från skolan.

Då säger kärringen (ursäkta men ja, just nu får hon vara en kärring):

-  Jag kan nog inte godkänna din ansökan då vi bara tar in 35 st och det är redan fullt. Så du får nog återkomma.

Då talade jag om för henne att jag faktiskt redan fått godkänt att börja av skolan och blivit tilldelad en ny klass där vi är knappt 10 st.

- Ja, jo. Har dom lovat dig så måste jag väl godkänna din ansökan.

Alltså, ingen som helst artighet eller förståelse alls. Hon har verkligen skaffat sig fel jobb.

Skolan har ju ringt och pratat med henne tidigare och då skulle hon ringa upp mig och berätta hur jag skulle göra, vilket hon inte har gjort, hon har inte ens ringt upp skolan än.

Ett tag tänkte jag, "Nej, nu jävlar skiter jag i att fortsätta plugga ifall det ska vara så jävla svårt att få göra klart utbildningen"

Det var ju för tusan inte mitt fel att jag blev sjukskriven!

Men eftersom jag har lite jävlar anamma i mig (ibland iaf) så sträckte jag på ryggen och låssades som att jag inte alls tog illa vid mig.

Inte ska en studievägledare, som tydligen valt fel jobb, få sänka mig. Icke. Jag SKA bli klar med utbildningen så jag kan få ett bra jobb och en någorlunda inkomst.

Nu kan ju hon ha haft PMS eller bara en jävligt dålig dag men inte ska det gå ut över stackars lilla mig som varit mammaledig och vill göra klart det jag påbörjat.

Dessutom så säger hon på ett väldigt otrevligt sätt:

- Ja men har du någon som tar hand om barnet nu då???

- Du har ju inte barnomsorg.

Sa då att det var mitt problem att lösa det och att det löser sig alltid.

- Jo jo, får väl se.

Jag var rasande när jag gick därifrån. Skit tråkigt tycker jag då dom ändå ska vara en stöttande pelare i ens pluggande och att det är dom man ringer vid frågor kring kurser/csn/osv.

Men huvva vad långt det blev om en sur kärring.

Nu ska jag passa på och ta mig en promenad medans pojkarna sover. Idag är det jaktpaus för ikväll är det jaktfest. Då ska jag och Luddis mysa till det här hemma. Tända upp en brasa, lite ljus och en varm go filt.