Då var vi sjuk igen. Eller nu har vi varit det ett tag. Ludde börjar bli bättre men jag håller mig på samma. Snorar och hostar sönder revbenen. Är det något jag börjar bli less på nu så är det dessa sjukdomar. Sist var ju i påskas. Denna gång blev Ludde sjuk i och med att den andra tanden tittade upp.

Nu går det fort framåt när Ludde kryper. När vi är uppe på hans rum tar det ute alls många sekunder innan han är inne på vårat rum och tvärtom. Och han fortsätter att stå på knä. Nu står han också utan stöd på knä vilket jag känner är livsfarligt men de få gånger han ramlat så har han tagit emot sig. Alltså hallå. Stanna tiden! Ungen går ju snart om han fortsätter så här. Han fullkommligt älskar när man håller i hans händer så han kan gå så jag kan tänka mig vad glad han kommer att bli den dagen han kan gå själv :) Och så verkar det inte bli nån rädd unge med tanke på hur mycket han utmanar när han ställer sig på knä. Det roligaste han vet är att stå på knä och köra vagnen fram och tillbaka.  Jag får väl se det positivt, han tränar ju balansen rätt mycket när han gör så :D

Idag har vi haft besök av min mormor. Alltid lika trevligt och mysigt.

Nu ska jag fortsätta nattningen. Går så där ska jag tala om! :P