Jag blir förvånad varje dag hur man kan bli så stolt över ett litet barn. Lillemannen kryper numer riktigt på alla fyra.Det går inte i rally fart men fram tar han sig. Ibland ålar han men han verkar gilla det där krypa det bättre :) Tand nummer två har nu tittat upp också. Och fler på väg. Dock får jag inte titta speciellt mycket i hans mun men försöker kika när han skrattar och så. Han älskar att ställa sig på knä i sin säng. Kan vara för att jag säger åt honom att han inte får och då tok skrattar han. Han gillar nämligen att göra allt som han inte får :P Han är ju så himla härlig. Ett riktigt busfrö. Jag älskar denna människa mer än vad någon kan förstå. Jag älskar hans skratt, varje gång jag busar med honom så kommer världens tok skratt och ibland måste jag sluta busa för han kanppt andas. Jag trodde helt ärligt inte att det skulle kännas så här att vara mamma. Det känns så mycket bättre än vad jag trott. Jag känner mig väldigt säker i min mamma roll och känner att när det är något jag undrar över så har jag många omkring mig som jag kan fråga. Nu ska jag fortsätta att mysa framför tv'n och hoppas på en bra och mysig helg tillsammans med min lilla älskade familj.