Då var julafton 2010 förbi. Och vilka mysig afton det blev. Ludwig fick så mycket fina och bra klappar. Den finaste klappen var en skattkista med hans namn ingraverat. Den ska vi vara väldigt rädd om. Den fick han av sin morfar med familj. Han kommer inte få leka med den, för den är alldeles för fin. Däremot kommer han själv få bestämma vad som ska finnas i skattkistan när han blir äldre. Helt ärligt är jag glad att julen bara är en gång per år, trots att den är så mysig. Nästa år blir det roligare då han kan öppna sina klappar själv. Juldagen spenderades först hemma vid och sen till middagen åkte vi till svärmor. Och idag är det bara mysdag. Jag och Ludde ligger på sofflocket medans pappan är ute och skottar. Han tog och lånade bondens traktor så nu blev nog skottningen lite roligare. :) Hoppas ni har en fortsatt trevlig dag. Själv ska jag nog försöka ta mig ut en sväng idag. Är ju inte -30 längre :)

Om det vore mitt sista ögonblick här på jordelivet så skulle jag vilja ringa till alla mina kära och säga adjö. Jag skulle tala om för dom hur mycket jag älskar och kommer sakna dom. Och att jag alltid skulle vaka över dom.

GOD JUL på er alla! Hoppas ni får en mysig dag.

Jag har inte bestämt mig än vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har hela livet på mig.

Massa pengar så jag kan köpa hus som är VÅRAT (hyr huset vi bor i nu). Och lite pengar till en ny bil hade inte varit fel heller. Sen saknar jag mamma, varje dag. Sen finns det en massa, massa annat/andra jag saknar.

Jag läser endel mammabloggar. Både mammor som har barn i samma ålder som Ludwig och de som har lite äldre och är till och med inne på sitt andra eller tredje. Och jag tycker det är helt fantastiskt hur olika vi är som mammor trots att vi alla är MAMMA. Alla har självklart olika uppfostran och går tillväga på olika sätt fast det kan vara exakt samma situation. Är det inte häftigt? Hur skulle det vara om vi alla var lika? Snacka tråkig värld vi skulle leva i då. Bara en sån simpel sak som att byta blöja gör vi alla olika. Vissa sätter den bak och fram till och med. Haha! Jag älskar att vi är olika. För på så vis blir en helt främmande människa intressant. 

Min älskade gofis skrattar och pratar för fulla muggar trots att han också är förkyld. Igår åt han strax efter åtta och innan klockan slagit halv nio så sov han för natten. Märktes när det blev jobbigt för honom att andas för han börja röra sig så mycket men då lyfte jag upp honom längre upp i sängen (har lagt upp huvudändan) och han bara fortsatte sova :) Kvart över fem var det dags för mat sen somnade han om på en gång och vaknade nästa gång kvart i nio och var på strålande humör. :) Jag börjar bli riktigt less på att näsan rinner men det är väl bara att härda ut. Nu ska jag fortsätta med soffliggandet.

Hos mormor. Vid vattenfallet. Där är min favoritplats. Bild kommer.