Min tanke med dagen var att jag skulle baka. Sandkakor, snoddas & pepparkakor. Vad har jag gjort idag då?

Inte bakat iallafall. Jag har myst med lill hjärtat och när han har sovit har jag glott på tv. Är helt paj i kroppen idag så vila behövdes.

Funderar ändån att baka när älsklingen kommit hem från jobbet. Det kliar i mina bakfingrar ;D.

Jag känner mig helt vimsig i bollen också.

Vet knappt vad det är för dag längre. Dagarna och veckorna går så otroligt fort så jag hinner inte riktigt med. Jag minns inte att tiden gick så här fort förut. Kan det bero på att man koncentrerar sig på annat än tid just nu? Tankar finns bara hos lilleman.

Har nån något tips på något bakverk som inte tar allt för lång tid och inte är jätteavancerat så tipsa gärna. Börjar bli lite tråkigt att baka allt man brukar. Vill ha nya recept.

Min pappa:

Det finns tusentals ord som skulle kunna förklara min pappa. Måste jag välja ett ord bland dessa tusentals så väljer jag u n d e r b a r.

Omtänksammare människa får man leta länge efter. 

Jag är otroligt glad att min pappa är just min pappa. Jag älskar honom otroligt mycket och tyvärr säger jag det alldeles för sällan. Han är en underbar familjefar och en världens bästa morfar. Inte bara till Ludwig, utan till Ludwigs två kusiner också.

Alla säger nog så här om sin pappa, men jag önskar att alla kunde få ha en pappa som min i sin familj.

Min mamma:

En otrolig klok och vacker människa som för några år sedan försvann från oss.

Saknar henne varje dag. Extra mycket sen Ludwig kom. Mamma var otroligt barnkär, och hon skulle älska Ludwig. Trots att hon inte finns här med oss på jorden så har jag känslan att hon vakar över oss. Särskilt när vi sover. Sen Ludwig kom så kan jag vakna av känslan att mamma är där. Att hon är vid sängen. Jag ser inget, jag hör inget men det finns en värme i rummet som säger att hon är där.

Vackra ängel. Jag älskar dig.

Sen finns min fars fru. Mina småsyskons mamma.

En kvinna som får en till många skratt. Jag är otroligt tacksam att hon finns. Henne kan jag prata med det mesta om. Hon är inte som en mamma, och har aldrig någonsin försökt vara heller. Jag skulle nog säga att våran relation är på kompisnivå. Lite som en storasyster är nog rätta ordet. Nu när jag fått barn uppskattar jag henne ännu mer. Hon är otroligt lättsam att prata med och behöver jag råd/tips så vet jag att jag kan vända mig dit. Kan inte hon svara på min fråga så vet jag att hon försöker hjälpa mig att finna svaret.

Trots att jag inte ser henne som min "mamma" så kommer hon vara "momma" till Ludwig. Hon har varit ett otroligt bra stöd i mitt liv. Sen är hon världens bästa mamma till mina syskon och världens bästa fru till min far så hon är värd en hyllning.