Nu känns det att det är nära. Fröken fräken börjar få lite panik över att allt inte är fixat. Fast samtidigt vet jag att jag har tid att fixa det. Men kommer orken finnas?

Eftersom det är nog jobbigt nu, undra hur pigg jag kommer vara om typ två veckor, då jag hade tänkt och köpa resterande.

Det jobbigaste är väl inte att man är tung och har ett tryck neråt utan att inte kunna sova. Dagarna blir så fruktansvärt långa och ingen sömn=inget blir gjort.

Eftersom vädret verkar bli bra idag, hade jag tänkt att ge mig på en promenad.

Tog en igår men M fick hämta upp mig när han var på väg hem (hade tur att han bara var i byn breve och på väg hem). Jag gjorde iallafall ett försök och det är ju det som räknas. ;D

Inatt blev det som vanligt lite sömn. Dessutom mindre än vanligt. Hade jag inte ont så hade jag en bebis som bråkade på, och hade jag inte bebis som bråkade på så var jag tvungen att kliva upp och kissa. Och så höll på det. Hela natten. Jag försöker verkligen tänka att det kommer att göra ondare och vara jobbigare när det väl är dags, men samtidigt så tycker jag att jag får gnälla lite. =) Haha.